Öppet brev till min finaste Nathalie Alvhäll-Lindahl.

Nu sitter jag här i en annan Nathalies lägenhet, och läser min bloggkommentarer. Vi är lite för spända för att sova, för vi ska till Idol 2008 imorgon. Så jag läser. Och blir så oerhört rörd och glad, och lättad över det som du skriver. För att jag vet att det finns någon som känner som jag. Det är inte bara att längta tillbaka till sjuan, det är också att längta in i en annan värld, som inte finns här, men som finns vid våra fingertoppar och som glittrar på våra ögonlock. Jag önskar ingen de känslor som jag har ibland, men jag vet att du känner så, och det gör mig glad att jag har någon att dela det med. För jag vet hur du känner, även om du inte pratar om det. Jag vet inte hur jag vet, jag bara gör det. För du och jag är stjärnsystrar. Nu ska vi titta på film, eller sova, eller göra något annat. Men jag vill att du ska veta att du är en av mina käraste vänner, och jag älskar dig mer än ord kan förklara. Tack för att du finns. Många kramar från din Anna.