Onsdagnatt

Så sitter jag här igen, och tänker för mycket på mitt liv. Bara för att jag mår bättre, så betyder inte det att jag mår bra. Jag mår piss ibland, och då kanske jag inte är så rolig att ha att göra med, det kan jag förstå, för jag tycker knappt att jag är rolig i "vanliga" fall. Men det är då jag behöver er som mest. Just idag har varit en riktigt pissig dag, och jag vill tacka Amanda (jag vet att du läser min blogg då och då, du är kanske den enda). Jag vill tacka dig för att du förstår, och det är skönt att veta att någon vet hur det känns. Inte för att man önskar det på någon annan, men man kan inte riktigt förklara hur det känns att inte vilja stiga upp på morgonen för någon som aldrig upplevt det. Eller som nu, när jag inte vill sova, för det betyder att jag måste vakna imorgon och möta alla med det där leendet på mina läppar, som jag inte ens vet om det är äkta ibland. Jag har roligt i skolan, oftast, men ibland, som idag, och som ganska många andra dagar, så går luften liksom ur mig. Det är som när jag andas för små andetag hela tiden och måste stanna upp och ta ett stort, men det hjälper liksom inte. Nu så babblar jag bara, men... Ändå. Jag önskar jag var fjäderlätt och vit. Bara för en stund. Bara för en sekund. Släppa allt detta mörka som lurar i min döda vinkel. (Oj, två kentreferenser på raken) Jag vill tillbaka till sjuan idag, inte för att jag tyckte om den personen jag var då, men jag vägde faktiskt 15 kg mindre då tror jag. Oj, det är en del. (Och då var jag inte ens underviktig) Nu kanske ni tycker jag är världens skitsnackare som kan sitta och säga till andra tjejer att kurviga tjejer är snygga men hata min egen kropp. Det är bara det att även tjejer med kurvor känns mindre än mig. Jag har liksom allt på fel ställe. Jag är lång, klumpig, fel och för mycket. Jag önskar jag inte var det. Jag är sjuk. Om jag hade pengar så vet jag precis vad jag skulle ändra på. PRECIS IN I MINSTA DETALJ. Jag är sjuk. I alla fall på en sån dålig dag som den här. Det var därför jag cyklade långt idag, långt, långt, långt. Egentligen hade jag inte velat komma tillbaka. Men jag tänkte att någon kanske skulle sakna mig. Och så var det kallt.