13 februari 2009

7

And we're never gonna survive, unless we get a little crazy. Alanis (som iofs lånat just de orden) säger det så bra ikväll. Jävla as-skit-kväll är vad det är. Slutade jobba vid 20, går ut till min cykel och inser att låset har frusit fast och efter ett argt telefonsamtal med mamma så bär jag cykeln hem. Jag är rätt dålig på att uppskatta, men jag tror det är 2,5-3 km till jobbet. Det sög apa. Imorgon är min hatdag. Det är bara mormors fina ord som kan lyfta upp en. Jävla alla hjärtans dag och jag är ensam. Jag hade säkert inte haft något emot den om jag hade någon. Men nu är jag bitterfitta numero uno och vill bara sova hela dagen imorgon typ. Jag vill ha en kram av min mormor och morfar nu. Jag är ledsen och gråter och jag vet inte riktigt varför. Mitt hjärta gör ont. Som vanligt, iofs, men... Kan det inte bara inte göra ont någon gång? Ledsen, ledsen, ledsen. Miracles will happen as we dream.

Inga kommentarer: