1

Det finns vissa dagar som är så jobbiga att ens ta sig igenom, som liksom lägger sig över bröstkorgen och trycker ur all lycka ur en så att man knappt kan andas. Idag (och igår, och i fredags) är en sådan dag. Det skrämmer mig lite att jag faktiskt kunde bli så här deppig igen. Jag vet inte om det är pms eller vad det är, men det känns fan inte bra. Ska vi chansa på att det finns en kille i mina tankar igen som har ett finger med i spelet? Jag vetefan. Allt är så... luddigt. Det är svårt att andas i luddigt. Det liksom fastnar i halsen. Jag hatar den oärligheten som finns i nya relationer. Man vet aldrig vad den andre känner och man vet inte vad man själv känner heller. Vilket innebär att man inte kan berätta det eller fråga den andre om det heller. Kan knappt formulera mig själv. Ordspya. Give me one, cause one is best. Jag vill bara inte vara ensam längre. Jag hatar den tomhetskänslan som följer av att man känner sig så jävla utanför. Det känns ibland som att jag sitter i ett litet rum i mitt huvud och tittar ut på mig själv och mitt jävla liv. Vad fan har jag åstadkommit, egentligen? Ingenting. Jag har tagit studenten, whoopdido. Nej, jag vet inte. Vet inte. Vet inte. Vet inte. Vet inte. Vet inte. Vet inte. Vet inte. Vet inte. Vet inte. Vet inte. Vet inte. Jag ska fika med M & S idag. Det ser jag fram emot. Alltid något, antar jag. Cover the mirrors, hide in your dreams. No one will ever know you were here. Jag vaknade inatt igen. Det är tredje natten jag vaknar vid klockan 3. Underligt. Min väckarklocka hade fått krupp och trodde att klockan var 8 och att jag skulle gå upp vid klockan 13. Inte riktigt rätt. Den får nog gå hädan nu. Jag borde väl klä på mig, antar jag. Morgonrock och pyjamas är inte så himla sexigt. /A