No more lies

Elin Sigvardsson är bra på att laga trasiga hjärtan/själar/whatever det är som gör så förbaskat ont ibland. Det är inte så att jag mår jättedåligt, för believe me, I've been in a way darker place than I am right now.. Det är bara så att jag inte alls är nöjd med min tillvaro just nu. Jag går till en skola varje dag, lär mig inte särskilt mycket, får inte ut så mycket av någonting egentligen. Känns så meningslöst. Känner mig även ganska ensam. Fast det har jag ju gjort hela mitt liv, så det kanske inte finns så mycket att göra åt saken. Jag antog att den känslan skulle försvinna när jag mådde lite bättre, men det gjorde den inte. Har även funderat på om det kanske är meningen att jag ska spendera mitt liv ensam. Det kanske är det som är mitt mål, att jag ska kunna klara mig själv och liksom... Vara helt oberoende. Men, när jag tänkte på det idag så blev jag lite brydd, eller vad man ska säga. För tänk om jag verkligen blir ensam hela mitt liv? Jag vet att jag alltid kommer ha mina vänner, såklart, men.. Om alla dom skaffar sig familj och sånt, då kommer det alltid bli så att familjen prioriteras först. Jag har ju länge sagt att jag kan tänka mig att vara ensam mamma och kanske åka till Danmark för att insemineras, men det känns också lite orättvist mot det barnet. Jag vet att det kanske är konstigt för en snart 19-åring att tänka på sånt här, men vafan, min mamma fick mig när hon var 26. Då hade hon gift sig med pappa. Dom träffades när dom var... 22, 23 kanske. Det är 4 år tills jag är lika gammal. 4 år är inte spec. mycket. Hm, vad är väl en bal på slottet? Mitt liv känns bara rätt trist och meningslöst just nu. Vad ska det bli av mig? Kommer jag någonsin vara till någon större nytta? Äh, fan va deppigt det var då. Har i alla fall köpt skor och kläder idag. Nu lyssnar jag på Clannad & Anúna och drömmer mig bort till gröna ängar.