Cirkusflickans bekännelser

Jag visste ju egentligen att det skulle bli såhär, men det kan ju inte förhindra att jag faktiskt blir besviken. Ganska jättebesviken. Typiskt. Idag har varit en ensam dag, som precis blev mycket ensammare. Din jävel. (Nu tänker någon säkert att jag inte får tänka så, men det gör jag ändå.) Och man säger mig att jag bara ska släppa taget och förlåta (för förlåta betyder inte att det som du gjorde var rätt, men man ska släppa taget och distansera sig från händelser). Jag kan inte släppa taget. Nu vill jag bara vara besviken och ledsen.